Loppisfyndad bricka

Jag var i Milano med den skånska mannen, min svåger och svärfar för att titta på fotboll och dricka kaffe. Jag hade googlat fram att det...


Jag var i Milano med den skånska mannen, min svåger och svärfar för att titta på fotboll och dricka kaffe. Jag hade googlat fram att det fanns en loppis i närheten, som bara var öppen en söndag i månaden och det råkade vara just den söndagen vi var där. Jag lyfte fram förslaget med glimten i ögat och de gick med på att besöka loppisen. Vi tar tunnelbanan och börjar leta, och leta, och leta. Vi går runt hela området utan att hitta den där omtalade loppisen. Vi inser att vi får nöja oss med att ta en fika i solen - vilket var magiskt i sig - och sedan går vi tillbaka till tunnelbanan. När vi har tunnelbanan inom synhåll så skymtar vi något annat. Kan det vara? Ja, det kunde det, loppisen! Vi skyndar oss dit och får bittert se en halvtom grusplan där en handfull personer håller på att plocka ihop sina osålda prylar. Vi kom för sent. Vi går över grusplanen och slänger lite snabba blickar på prylarna som packas ihop och då ser jag något som tilltalar ögat. Jag drar med mig den skånska mannen och pekar. Han, som är lite frimodigare än jag, får snällt fråga vad den kostar och 50 kr får vi till svar. Efter en stunds funderande på hur vi skulle få med oss den på planet så plockar vi fram pengarna och tar glatt emot den fina silverbrickan. Vår italienska bricka.

Liknande inlägg

0 kommentarer

Tack för att du tar dig tid att lämna en kommentar! Det gör mig så glad!

Kommentarer som enbart innehåller reklam tas bort.

Använder Blogger.